I ett tidigare inlägg skrev jag om husaren Carl Fredrik Neij (min farmor Lisbeths farfars morfar). Idag hittade jag bouppteckningen som skrevs efter hans död. Han hade vid det laget gift om sig med Anna Lena Andersdotter från Fliseryd sedan hans fru gått bort 1836. Han var i kyrkoböckerna omnämnd som både torpare och gratialist (han fick alltså soldatpension).
I bouppteckningen får man reda på att han bland annat ägde en kaffekokare och diverse vadmalskläder; en rock, en klänning och ett par byxor. Jag noterar att upptecknarna har misstagit sig på dottern Johannas make – som ju heter Sjöberg, inte Sjögren.
”År 1860 den 14 februari förrättades bouppteckning efter förre Husaren Carl Fredrik Neij i Brinken under Em, som afled den 6 December 1859 samt efterlemnade utom Enkan Anna Lena Andersdotter, myndige sönerne Carl Fredrik och Peter August samt dottren Johanna, gift med arbetskarlen Nils Sjögren i Hanåsa, Högsby socken.
Enkan uppmanades att noga uppgifva boet sådant detsamma vid den aflidnes dödstimma befanns, hvarefter uppteckning och värdering skedde som härefter följer.”
[fm] Lisbeth Kersti Maria Sjöberg - 1927-1992 >
[fmf] John Julius Hilmer Sjöberg - 1899-1973 >
[fmff] Johan Emil Sjöberg - 1863-1926 >
[fmffm] Johanna Carlsdotter - 1828-1912 >
[fmffmf] Carl Fredrik Neij - 1791-1859
I slutet av 1700-talet arbetade Olof Jonsson som mjölnare på Malmen i Kalmar. Tillsammans med sin hustru Elisabeth Sommar Nilsdotter bodde och arbetade dom på ”Malmen, N:o 54 utanför staden”. De hade två söner, Johannes (född 15 juli 1792) och Nils (född 2 nov 1794), bägge döpta uti Kalmar slottsförsamling. Nedan är en karta från från 1831 där man i nedre vänster hörn kan se det lilla gröna område där familjen bodde.
Bröderna kom att gå i faderns fotspår och blev så småningom mjölnare dom också. Under årens lopp hade familjen andra sysselsättningar som inte var direkt kopplade till kvarnen. I tidningsnotiser i stadens tidningar, bland andra ”Calmar Tidning”, kan man läsa att Olof sysslade med försäljning av brännvin och att Johannes och Nils arbetade med märkning av kreatur och betalning av betesavgifter. Nedan är några exempel på tidningsnotiserna.
Ur Calmar Tidning
Johannes gifter sig med pigan Stina Carlsdotter den 7 mars 1823 och han tituleras då såsom mölnaredräng. Den 18 mars 1823, blott elva dagar efter deras giftermål, dör fadern Olof i lungsot. Johannes och Stina får tvillingar den 8 september 1824, en flicka och en pojke. Flickan dör i samband med födseln och pojken Olaus avlider av en okänd sjukdom i november samma år.
Året därpå, den 24 Juni 1825, är det bröllop igen, denna gång är det Nils som gifter sig med pigan Anna Cajsa Jonsdotter. 1826 får dom en son, Olaus, som knappt tre månader senare dör av slag.
Den 8 maj 1827 vänder lyckan för Johannes och Stinas när de för tredje gången blir föräldrar, och flickan – Maria Elisabeth, kom att leva till vuxen ålder. Bilden nedan visar familjens sammansättning åren 1821-1830.
Modern, Elisabeth Sommar, dör den 25 april 1831, hon blev 71 år gammal. I Calmar Tidning kunde man läsa följande; ”Att Mjölnaren Olof Jonssons efterlemnade Maka, Elisabeth Jonsson, född Sommar, dog vid Calmar den 25 April 1831, kl half till 12 e. m, uti dess 72:dra lefnadsår, warder härigenom Slägtingar och Wänner tillkännagifwet, i händelse någon wid notificationen blifwit förglömd.”
Calmar Tidning, 30 april 1831
Johannes blev bara 42 år gammal. Den 3 januari 1834 råkar han ut för en olycka vid sin kvarn som ledde till hans död. Dagen efter stod det att läsa följande i Calmarposten: “Calmar d. 4 Dec Sistl. Thorsdags afton inträffade på Malmen här utom Staden den olyckshändelsen, att en Mjölnare, under nedgåendet från sin wädermjölqwarn, halkade utför trapporne, föll ned på marken och efter ett par timmars smärtsamma plågor, afled.”. I församlingens död- och begravningsbok antecknades: ”Dog Mjölnaren Johannes Olsson efter ett olycksfall från sin qvarn och begraven på stads kyrkogården, 42 år gammal.”.
I den efterföljande bouppteckningen kan man läsa; “År 1834 den 18 mars förrättades enligt vederbörligt — laga bouppteckning efter mjölnaren Johannes Berggren utom staden som afled den 3 sistlidne januari, och efterlemnade, jemte enkan Christina Carlsdotter, en dem emellan sammanaflad dotter Maria Elisabeth, 7 år gammal, hvars rätt bevakades af hennes faderbroder mjölnaren Nils Berggren. Enkan Christina Carlsdotter biträdd af dess svåger Daniel Jonsson i Rinkeby, uppgafv egendomen under edlig förbindelse, och — antecknades och värderades i följande ordning.”
Bouppteckning efter Johannes.
Året efter Johannes bortgång är det nära att en annan person går samma öde till mötes då en viss ”Styrman Westin” trillat ned från samma kvarn. I Calmar-Bladet kunde man läsa: ”Förliden Thorsdags afton tilldrog sig här utom staden den olyckshändelsen, att Styrman Westin från gångåsen i Mjölnaren Berggrens wäderqwarn, hufwudstupa nedföll till trappan och derutför till nedra botten af qwarnhuset, således från omkring 14 alnars höjd, hwarwid han så illa slagit sig att han i början upptogs såsom död, dock lärer det ej wara någon fara för lifwet. – På samma qwarn inträffade förlidet år en likartad olyckshändelse, att en mjölnare Berggren halkade utför yttre trappan och slog sig till döds.”
Nils blev, precis som sin bror, 42 år gammal. Han dog den 2 Juni 1837. Ingen särskild dödsorsak blev antecknad. Året därpå förrättades en offentlig auktion där lösöre och fastigheter skulle säljas. Nedan är en notis från Calmarbladet den 9 juni 1838.
”Auktioner.
Genom offentlig auktion, som förrättas uti hus och gård N:o 51 utom staden, Fredagen den 9 nästkommande Mars kl. 10 f. m. låta arfwingerne efter aflidne Mjölnarne Johannes och Nils Berggren till den högstbjudande försälja följande egendom, bestående icke allenast af ofwannämde fastighet med dertil hörande större wädermjölkvarn och öfrige åbyggnader och trädgård med flera unga fruktträd och bärbuskar, 2:ne åkerlyckor, innehållande tillsammans Tre tunne och 30 kappland med 1 1-2 tunnas utsått höstutsäde, en större loglada(?) wid Sandås belägen, allt uti förswarligt stånd, utan ock åtskillig lösöre-egendom af Guld, Silwer, Koppar, hwaribland ett nära nytt bränneriredskap med tillhörande slang, tenn, malm, messing, jern- och trädsaker, säng- och linnekläder, mansgångkläder, åker- och körredskap, wagnar, kälkar och seldon, korn och potater m.m. Säkre och kände köpare lemnas 3 månaders anstånd med betalningen för löseaendomen(?); men hwad fastigheten beträffar, blifwer wid auktionstillfället tillkännagifwet. Calmar den 28 februari 1838.”
Calmarbladet, 9 juni 1838
Efter det att både Johannes och Nils gått bort så bor Maria Elisabeth och modern kvar på Malmroten N:o 54. Den 23 juni 1848 gifter ”jungfru” Maria Elisabeth sig med ”Landthushållaren Carl Peter Larsson ifrån Bäckebo”. Samma år lämnar hon Kalmar för Bäckebo och modern Stina gör henne sällskap två år senare.
[fm] Lisbeth Kersti Maria Sjöberg - 1927-1992 >
[fmm] Nanny Maria Karlsson - 1897-1957 >
[fmmm] Jenny Elise Karlsdotter - 1857-1935 >
[fmmmm] Maria Elisabeth Berggren - 1827-1903 >
[fmmmmf] Johannes Olsson - 1792-1834 >
hans bror var Nils Berggren Olsson - 1794-1837
[fmmmmff] Olof Jonsson - 1761-1823
En av de mest omskrivna personerna i vår släkt torde vara Lars Isaksson Nordbeck (1679-1728). Han var kyrkoherde i Torrlösa och befann sig dessförinnan i händelsernas centrum under det stora nordiska kriget, med Karl XII i spetsen, åren 1704-1715.
Nedan följer en anteckning ur Severin Cavallins ”Lund stifts herdaminne (tredje delen)” där det kortfattat står att läsa om hans liv.
Son av komministern i Gråmanstorp Isak Persson och Johanna Larsdotter, föddes derstädes 12/7 1679, blef vid 2 års ålder faderlös, men erhåll sedan till styffader efterträdare Jöns Tulin, som gaf honom den första underwisningenq, hwilken sedermera fortsattes af Lars Tulin, sedan past. i Wanskifva, och Ebbe Bring, sedan past. i Brönnestad.
1695 sattes han i Helsingborgs skola, blef 1697 student och sysselsatte sig derefter med information och öfwade sig i predikande till 1704, då han till Polen medföljde en del rekryter, tillhörande norra skånska rytteriet.
Ehuru ej ännu prestvigd, predikade han för båda de skånska kavalleriregementerna och, sedan pastorn wid det södra, Knivhoff benämnd, aflidit, föreslogs N. till hans efterträdare, examinerades i fältkonsistorium, och prestwigdes i konungens tält 10/5 1708.
Efter slaget vid Pultawa följde han konungen till Bender, men war icke närwarande wid kalabaliken, utan war då bortkommenderad 8 mil derifrån.
Då N. lämnade fäderneslandet, hade han ej mer än 12 daler silvermynt i kassan, och icke rikare återkom han 1715, efter att tre gånger hafwa förlorat det lilla han kunnat hopspara, till och med sina böcker.
Utan ansökning blef han fort efter hemkomsten 2/5 1715 utnämnd till pastor i Hör, men tillträdde icke detta pastorat, emedan han 24/1 1716 erhöll transport till Torrlösa.
Höst och wår hade han swåra känningar efter sina utståndna fatiger, isynnerhet efter en blessyr i högra benet.
Död 12/4 1728. Han begrofs i Torrlösa kyrka. Gift 15/5 1715 m. Gertrud Regina von Braun, dotter af stadsmajoren Niklas von B. i Malmö. De hade en son , Isak, past. i Solberga, och 4 döttrar, af hwilka en uppgifwes warit gift med fadrens efterträdare.
[ff] Nils Erik Gösta Åberg - 1909-1977 >
[fff] Carl August Julius Åberg - 1876-1940 >
[ffff] Alfred August Åberg - 1849-1932 >
[ffffm] Pernilla Troedsdotter - 1822-1898 >
[ffffmm] Helena Andersdotter - 1783-1854 >
[ffffmmm] Magdalena Lahmé - 1744-1815 >
[ffffmmmm] Margareta Lamé Nordbeck - 1721-1803 >
[ffffmmmmf] Lars Isaksson Nordbeck - 1679-1728
I början av 1900-talet hamnade [ffff] Alfred August Åberg i bryderier med rättvisan. Han blev tillsammans med predikanten O. Herrström anklagad för kvacksalveri. Jag hittade en tidningsartikel i Höganäs Tidning från den 17:e februari 1904 där detta beskrivs. Jag vet också att det finns anteckningar (Alfreds egna) i familjekistan kring detta som jag ska leta reda på vid tillfälle.
[ff] Nils Erik Gösta Åberg - 1909-1977 >
[fff] Carl August Julius Åberg - 1876-1940 >
[ffff]Alfred August Åberg - 1849-1932
I ett tidigare inlägg skrev jag om [ffff] Alfred Augusts yngre bror Olof Julius, som den 3 mars 1896 förlorade handen i en arbetsolycka i vilken de bägge bröderna sprängde bort sten med dynamit. Detta var enligt min farbror (som han fått det berättat för sig av sin far) anledningen till de händelser som utspelade sig senare.
Tydligen blev Olof Julius efter olyckan bitter på sin bror. Kanske skyllde han olyckshädelsen på Alfred August. Kanske hade avundsjuka med saken att göra. Alfred August lyckades väl i sina företag medan Olof Julius, med en hand färre än de flesta andra, säkert upplevde var dag som en orättvis prövning.
I en utklippt tidningsartikel från någon gång efter mars 1896 kan man läsa följande:
”Ett nidingsdåd. En natt i förra veckan hade hos smed A. Åberg i Ausås blifvit utlagda två vedträn nära intill kökstrappan. Lyckligtvis blefvo träden i rätt tid observerade af dottern på stället och eftersom Åberg själv var borta, telefonerade hon till några grannar, som genast kommo och undersökte träden, hvilka voro borrade och korkade. De befunnos innehålla cirka en och en half patron dynamit hvardera med knallhattar i. Hade dessa träd kommit i elden, kan hvar och en förstå hvilken olycka som skulle uppstått. Polisförhör har hållits på platsen, skrifves till denna tidning.”
En kort tid senare skrevs en ny artikel i ämnet där man kunde läsa att polisutredningen gett resultat:
”Attentatsförsöket i Ausås. En broder till den för nidingsdådet utsatte i går häktad. I vårt måndagsnummer omtalades hurusom hos smeden A. Åberg i Ausås nära till kökstrappan utlagts två urborrade vedträn, som fyllts med dynamitpatroner med knallhattar i. För detta attentatsförsök misstänktes en viss person, och händelsen gaf anledning till polisundersökning, hvilken i går resulterade i att en broder till Åberg, landtbrukaren Olof Julius Åberg från Ausås såsom misstänkt i går förklarades häktad af landsfiskal Hellerz.
Länspoliskonstapel A. Andersson besökte nämligen i går nämnde Åberg, hvarvid denne dock förnekade all kännedom om brottet. Konstapel A. lät emellertid icke nöja sig härmed utan tog Åbergs bostadsförhållande i närmare skärskådande.
I dennes vedbod och huggebod anträffade konstapel A. därvid vedträn af samma träslag och med klyfningar, som passade till de med dynamit fyllda vedträna. Med anledning häraf skedde anhållandet och den därpå följande häktningen, trots det att Å. fortfarande nekar. Det har utrönts att den häktade hyst agg till sin broder under ett flertal år, och det uppgifves, att såväl hans grannar som släkt hyst rädsla för honom på grund af hans hotelser.
Den häktade är född 1852 och äger eget ställe samt anses vara i goda ekonomiska omständigheter. Han har införpassats till kronohäktet i Engelholm.”
Slutligen erkände Olof Julius sina handlingar och fick sitt straff. I artikeln nedan kan man läsa slutet på denna hemska historia.
”Den 4 febr. Attentatsförsöket i Ausås.
Landtbrukaren Olof Julius Åberg från Ausås som häktats för det han utlagt med dynamit fyllda vedträn hos sin broder smeden A. Åberg därstädes undergick i dag rannsakning. Åberg erkände hvad som lades honom till last och dömdes för försök till skadegörelse att hållas i straffarbete ett år och tre månader.”
[ff] Nils Erik Gösta Åberg - 1909-1977 >
[fff] Carl August Julius Åberg - 1876-1940 >
[ffff]Alfred August Åberg - 1849-1932 hans bror var
Olof Julius Åberg 1852-1938
I familjekistan hittade jag ett brev där [ffff] Alfred August Åberg har antecknat sina sista önskningar. På ena sidan har han skrivit om sitt möte med den gamle predikanten i Helsingborg vilket jag tror är den första anteckningen, varpå han sedan skrivit ned sina önskemål på brevets andra sida. Nedan har jag transkriberat brevets innehåll:
Första sidan:
”1925. Den 7 januari var jag i Helsingborg hos J. Svensson vår gamle predikant, då överenskom vi båda att den som öfverlefde den andre en gång skulle följa den först aflidne till grafven, ej med blommor och loftal men tacka Gud för alla de år vi varit vänner i Herren och då till sist mötas derhemma i Himlen hos Jesus, allt af nåd för kristi skull. P.S. käre barn låt oss mötas i Himlen där är rum för eder också.
Pris sje Gud, er gamle Far August Alfred Åberg
Glömmen ej Vagnmakare Andersson och hans barn, di skall bjudas på min begrafning. A. Åberg.”
”Om vi bekänna våra synder är Gud trofast och rättvis att han förlåta oss synderna och renar oss af all orättfärdighet. Pris ske gud.”
Andra sidan:
”Anteckningar som jag önskar skall gälla efter min död, som ni alla veta har jag ej haft något att skaffa med statskyrkans präster dessa sista 48 åren angående kristendom, eller nattvardsgångar, och derför att ni mina käre barn ej måtte motstrida nedanstående önskningar.
1) Frikyrklig begravning äftersom jag lagligen utträtt ur svenska statskyrkan, Metodistpastor är sjyldig att jordfästa i synnerhet om inte lagen är ändrad för alla i församlingen.
2) Önskar få vila i en hvit enkel kista liksom min hustru. Blommor på min graf så litet som möjligt, lägg häldre pengarna till missgören(?).
3) Inga loftal om min person må hållas ty det har jag ej förtjent. Men tacken Gud för er gamle skröplige far nu har fått sluta sitt långa jordelif i frid.
4) Min största Önskan är att få möta alla de mina i himlen. Gud Välsigne mina kära barn och barnbarn, och till slut ett hjertligt tack till Gud i himlen som födt mig ärfvinge och bevaret mig under dessa många år och för alla de saliga stunder jag erfarit i hans närhet. Gud Välsigne Vännerna Andersson att vi må råkas derhemma en gång (mina käre Vänner i Herran). (O.b.s) Kom ihåg att gå till Ausås präst att anmäla dödsfallet och säga när jag ska begrafvas, och då till sist säga att ni vill ej ha hjälp af församlingsprästen (Ej någon ringning). En ringa grafvård af den sten som ligger på gården.
Delen mina saker och kifven ej (det har ni lovat).
Varen ömma om lilla Nanny. Och glömmen inte min Anna.
Gör en kristlig begrafning (ej med sprit och tobak).
Nu till sist ett hjertligt farväl med er alla mina käre barn och tack för allt godt ni bevisat mig. Tecknar till slut er gamle Far August Alfred Åberg. ”
[ff] Nils Erik Gösta Åberg - 1909-1977 > [fff] Carl August Julius Åberg - 1876-1940 > [ffff]Alfred August Åberg - 1849-1932
[fmf] John Julius Hilmer Sjöberg, som var yngsta barnet i familjen, hade tre äldre syskon; Johan Gustaf Ragnar, Karin Ragnhild Adolfina och Elsie Carri Elisabeth. Nedan är den information jag hittat kring syskonen (så här långt). Bilden nedan visar familjen på Landshövdingegatan 3 i Kalmar.
Ur Församlingsböckerna 1906-1913 – Landshövdingegatan 3, Kalmar
Johan Gustaf Ragnar föddes i Kalmar den 27:e juni 1888. Han gifter sig med Asta Maria Augusta Bergman den 5:e december 1914 i Malmö, Sankt Petri. Tillsammans fick dom (minst) två barn; Gunvor Asta Elisabeth i Limhamn (1915-2000) och Bertil Ragnar i Malmö (1918-2010). Johan Gustaf Ragnar arbetar som kamrer. Han dör ung, redan 19:e februari 1920, blott 31 år gammal.
Karin Ragnhild Adolfina föddes i Kalmar den 22:e juni 1891. Hon arbetar som kontorist/handelsbiträde och gifter sig i Kalmar med styrmannen Georg Arvid Emanuel Hagström från Oskarshamn den 11:e oktober 1919. Hon blir änka den 19:e juli 1952. Hon går bort den 9:e juni 1966 i Kirseberg, Malmö.
Karin Ragnhild Adolfina
Elsie Karri Elisabeth föddes i Kalmar den 5:e januari 1896. Enligt ‘Sverige befolkning 1950‘ är hon ogift och bor vid denna tiden på Norra Långgatan 5 i Kalmar och arbetar som kassörska. Hon dör den 1:e september 1980 och bor då på Storgatan 67 i Kalmar, i huset bredvid mitt.
Elise Karri Elisabeth
[fm] Lisbeth Kersti Maria Sjöberg - 1927-1992 > [fmf] John Julius Hilmer Sjöberg - 1899-1973 > hans syskon var Johan Gustaf Ragnar - 1888-1920 Karin Ragnhild Adolfina - 1891-1966 Elsie Karri Elisabeth - 1896-1980
Verserna nedan är nedskrivna av [ffff] Alfred August Åberg i Ausås den 11:e januari 1928 (4 år innan han dog). Han verkar ha haft en viss kritik mot kyrkan…
”Tvänne Kyrkor
I Karlshamn tvänne kyrkor stå, Och höga torn har bägge två. Och båda äro gudars hem, men kort är vägen mellan dem.
Den ena kyrkan statens är, Att frukta Gud der folket lär. Der presten går i högtids skrud, Och ropar helig är vår Gud.
Och folket sjunger vid musik, Allena Gud i himmelsrik. Der staten står med sin egid, Vid hennes port och håller frid.
Den andra tillhör L.O. Smidt, der dyrkas Backus gladt och fritt. Uppå dess töcken höljd gård, Bouhandter håller Tempelvård.
Ifrån dess altar rinner fram, En nattsvart flod av evig skam. Fast guldsand skimrar der ibland, Och sätter sig på statens strand.
Så dyrkar staten gudar två, Hur kan den ändå handla så? Jo för den Första kyrkans skuld, behöfver hon dess andra guld.
August Alfred Åberg
Ausås den 11 Januari 1928”
[ff] Nils Erik Gösta Åberg - 1909-1977 > [fff] Carl August Julius Åberg - 1876-1940 > [ffff]Alfred August Åberg - 1849-1932
Smedsmästaren [ffff] Alfred August Åberg verkar ha haft en liten udda hobby. Enligt en tidningsnotis i ‘Stockholmstidningen’ den 5:e maj 1902 så köpte han en stridsvagn, som skulle ha tagits som byte under trettioåriga kriget, till sin samling av fornsaker.
Vem vet, kanske var kistan, som gått i arv inom släkten, med årtalet ‘1651‘ på sidan, en del av hans samling.
Ur ‘Stockholmstidningen’ 5:e maj 1902:
”En stridsvagn från Wallensteins dagar. Smedsmästaren A. A. Åberg i Ausås, Skåne, har i dagarna ökat sin värderika samling af fornsaker genom inköpandet af en flere hundra år gammal stridsvagn, hvilken, enligt sägnen, ag svenskarna tagits såsom byte under trettioåriga kriget. Vagnen, som ursprungligen varit fint polerad, med mässingsbeslag och utskärningar å korg och säte, är afsedd för en häst och försedd med skaklar och läderremmar. Åkdonet har endast ett säte, hängande i läderremmar, som gå i vagnens längdriktning, och kan rymma två personer. Genom en egendomligt konstruerad vändkrans kan vagnen vändas mycket tvärt, skrifver en korrespondent till Eng.-Tidn.”
Ur ‘Stockholmstidningen’ 5:e maj 1902
[ff] Nils Erik Gösta Åberg - 1909-1977 > [fff] Carl August Julius Åberg - 1876-1940 > [ffff]Alfred August Åberg - 1849-1932
[fmff] Johan Emil Sjöberg föddes den 13:e oktober 1863 i Hanåsa, Högsby. Familjen bestod av hans far [fmfff] Nils Peter Danielsson Sjöberg, modern [fmffm] Johanna Carlsdotter samt hans 6 syskon; Johanna Charlotta, Carl Reinhhold, August Julius, Almida Sofia, Otto Elis och Oskar Fridolf.
Husförhörslängden i Skällby, Arby socken 1871-1880
Familjen flyttar vid flera tillfällen, möjligtvis kan det bero på vart fadern, som var statdräng, fick jobb någonstans. Den 9:e november 1870 till Långemåla, den 6:e november 1876 till Skällby i Arby socken och den 14:e oktober 1882 till Ljungby socken (Kalmar).
1884, när Johan Emil är 21 år gammal, flyttar han till Kalmar för att arbeta som dräng. Han gifter sig med [fmfm] Josefina Elise Karlsdotter från Dörby, i Kalmar den 19:e november 1887. Tillsammans fick dom fyra barn, Johan Gustaf Ragnar (1888-1920), Karin Ragnhild Adolfina (1891-1966), Elsie Karri Elisabeth (1896-1980) och [fmf] John Julius Hilmer (1899-1973).
Inte så långt efter att han kom till Kalmar börjar han jobba som arbetare vid Kalmar ångkvarn. Även hans bror Otto Elis arbetade där. I Församlingsboken 1906-1913 finns notering om att Johan Emil arbetar som fodermarsk.
Nedan är en tidningsnotis som publicerades i tidningen ‘Kalmar’ den 10 augusti 1896 som berättar om en olycka Johan Emil var med om, möjligen på ångkvarnen.
Notis från tidningen Kalmar den 10:e augusti 1896
Ett kul fakta är att Johan Emil med familj bara bodde ca 50 meter från vart jag bor i dag. Dom bodde nämligen på Landshövdningegatan 3.
Landshövdingegatan 3 i Kalmar
Nedan är bild från Församlingsboken 1906-1913 på hur familjen var sammansatt när de bodde på Landshövdingegatan 3, samt noteringen om att han arbetar som fodermarsk.
Ur Församlingsboken 1906-1913
Johan Emil dör i Kalmar den 20:e november 1926.
[fm] Lisbeth Kersti Maria Sjöberg - 1927-1992 > [fmf] John Julius Hilmer Sjöberg - 1899-1973 > [fmff]Johan Emil Sjöberg - 1863-1926 > [fmfff] - Nils Peter Danielsson Sjöberg - 1830-1914
HerrAberg.com 